Är det så? Ibland kan jag bara inte för allt i världen förstå varför en del saker sker och om det överhuvud taget kan komma något gott ur det. Tror ni på ödet? Satan vad jag har börjat fundera på det sen i onsdags. Sjukt jävla orättvist är ödet om det nu finns.. Det kan nog vara det som är anledning, en del saker sker nog för att vi ska förstå vad vi har och kämpa för det och uppskatta det, men ibland tror jag ödet överdriver, den behöver liksom inte ta i så hårt för att vi ska förstå, eller måste den? Jag hoppas att ödet inte finns, den är för elak då.

Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän
Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen

Ibland måste man få trilla för att få klättra och veta vad man kämpar för, vad det är som betyder något och vad det är som att få en att må bra. Jag tror det är viktigt att få trilla och att få klättra. Fast en del faller ju så himla mycket hårdare och då är det så himla mycket svårare att komma upp, en dels klättringar är inte rättvisa, så mycket ska man inte få behöva klättra.

En sak har jag iallafall insett dom senaste dagarna att " Man inser inte vad man har förrän det är förlorat". Det är så trist att man har så svårt att uppskatta allt. Det är inte förrän något riktigt hemskt händer så man inser det, trist att det ska vara så. Men inte ens då lyckas man att sluta gnälla på onödiga saker.
Vi har det väldigt bra, tänk på det.